Det var söndag. För vissa var det som vilken söndag som helst. Men inte för ulltussen, som hade haft svårt att somna kvällen innan. För hon visste att imorgon var det hennes 4-årsdag.Och matte hade sagt att ulltussen skulle få fattiga riddare på sin födelsedag.Fattiga riddare, vad var det, tänkte ulltussen och funderade på det halva natten. Men, tillslut somnade hon.Hon sov gott, när hon väl hade somnat.

På natten drömde hon att hon vandrade på en landsväg någonstans, hon visste inte riktigt vart?det var i varje fall en tidig sommarmorgon i det vackra landet. Plötsligt fick hon syn på något en bit bort på ängen, som låg längs med den grusväg hon nu vandrat på. När hon kom lite närmare såg hon en brun häst och bredvid hästen som betade på ängen, satt en ung man. Han var klädd i riddarutrustning. Han såg ut att vara ledsen. Ulltussen skuttade fram till den till synes sorgsna riddaren. Och frågade varför han såg så sorgsen ut."Det ser ut som att du har sålt smöret och tappat pengarna",sa ulltussen. Då tittar riddaren upp för första gången på henne, sedan ulltussen upptäckt honom, och såg förvånat upp på ulltussen som nu var framme vid riddaren, och sa ? ack, om du visste hur fattig och ensam jag är och utan mat i flera dagar. Och om du bara visste hur många dagar och nätter som jag har spillt ut med att ha vandrat med min häst här på livets oändliga vägar, utan att ha hittat det jag söker, sa den sorgsna riddaren och fortsatte att tugga sakta på sitt långa grässtrå.

Sedan lade han sig på gräset och kikade försiktigt upp mot den varma solen och den ljusblå himlen som låg som en slöja över det vackra landskapet. Ulltussen lade sig också ner bredvid riddaren och nosade på gräset med sin blöta nos. Och efter en kort stunds tystnad frågar ulltussen försiktigt vad han hade letat efter i så många dagar och nätter. Riddaren fortsätter att blicka upp mot himlen men slutade att tugga på sitt grässtrå för en stund, och sa ?ack, kära lilla vän, jag letar efter lyckan?. Jaha! Svarar ulltussen och skuttade upp och satte sig på baktassarna. Men den finns ju överallt omkring oss, sa ulltussen och tittade på riddaren, och log. Jasså?gör den sa han förvånat. Så då menar du att jag har slösat bort mina unga dagar på att leta efter något som redan finns hos mig utan att jag har lagt märke till det?? Ja så är det?, svarade ulltussen och sa sedan, i morgon är det min födelsedag och du får väldigt gärna komma på mitt kalas. Så slipper du känna dig så ensam och olycklig mer. ?Ja, gärna? sa den sorgsna riddaren, som nu helt plötsligt inte alls var sorgen längre, eftersom han fått en sådan söt liten vän som ulltussen och just hade blivit bjuden på fint kalas.Sedan slog dom följe. Och ulltussen föreslog att hon skulle visa riddaren vart hon bodde. Så dom började den långa vandringen hem...

Söndagen kom och ulltussen vaknade och fick ett avlångt paket av sin matte med två röda rosetter på i ändarna och en bamsekram och en puss på sin blöta nos. Undra vad det kunde vara i paketet,tänkte ulltussen och viftade glatt på sin vita yviga svans,det var ett litet hundben...på eftermiddagen satte sig ulltussen i hallen och väntade på sin fattiga riddare medans matte höll på i köket. Snart var det dags att äta.Men någon fattig riddare dök aldrig upp..bara på tallriken.Och den smakade allatiders riddare..!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var maj och solen sken. Det var mig Seraphim Lindhey som han med stort H sprang efter,den dagen då jag skulle till Ica och handla. Eftersom det var en så varm och skön dag bestämde jag mig för att låta bilen stå och gick i stället. Jag Serap...

Det var en kväll kring Advent. Åter tusen ljus hade tänts. Snön låg vit på var tall, och gnistrade kall. Alla människor sov. Och alla barn väntade på sitt Jullov. Tomten satt någonstans, i ett litet kök och åt sin tomtegröt. Han hade många pak...

Tänk om världen kunde vara lika oskyldig och vit som lilla ulltussen min,tänkte jag i min ensamhet,där jag låg bredvid henne. Men livet är inte lätt alla gånger min vän,tänkte jag. Livet är en ständig strid av överlevnad och att leva. Att ta sig...

Rännstensungen Gustav ?Gurra? bagaren var en liten och satt man i sina bästa år runt femtio. Liten och småbutter var han. Och som alltid var noga med att var sak hade sin plats och rätt skulle vara rätt. Trots att Gurra bara var en enkel bagare ...

När morgonen vaknade och fick liv.Vaknade även jag och ulltussen.Mitt huvud var tungt.Kanske berodde det på att sömnen hade varit extra djup den här natten.Vi låg och pratade med varandra som alltid innan vi klev upp.Ulltussen brukade alltid berätta...