Det var kallt och halt på vägarna i hela landet.Därför tog jag det extra lugnt när jag var på väg hem den där kvällen för ett par år sedan.För jag hade många långa mil att kuska fram på,på både stora och små vägar.Jag hade varit hos min pojkvän som bodde ganska långt ifrån mig, i en vecka,eftersom vi inte kunde ses så ofta.

När jag skulle åka hem den kvällen var himlen täckt av stjärnor.När jag var liten mindes jag att jag alltid kände en underlig rädsla och tomhet inom mig varje gång jag såg upp mot stjärnorna.Och den känslan fanns kvar även nu när jag var äldre.

Vi stod där vid uppförsbacken av min pojkväns tomt.Nedanför backens slut låg den lilla röda trävillan som han en gång själv byggt tillsammans med sin far.Och bakom den låg en liten vacker insjö.På dagen var det en idyllisk syn.Men just nu ikvällens kalla mörker,tedde den sig väldigt kuslig.Dess hus och sjö blev med ens väldigt spöklik.Ännu mer spöklik blev sjön när jag plötsligt kom att tänka på det min pojkvän hade berättat för mig ,när vi en dag under veckan som gått,hade suttit och ätit lunch hemma hos honom.Medans vi åt pizzan i hans mysiga kök,vars köksfönster vätte ut mot den lilla insjön bakom huset.Berättade han med stor inlevelse om en sägen som förtäljde att,för flera sekel sedan,det var när varken du eller jag var född,sa han.Skedde det ett mord på andra sidan sjön,bortom skogen som låg bakom denna sjö.Då på den tiden bodde det en skogshuggare och hans klena fru i en liten trästuga som var igenvuxen,näst intill.För ingen av dom orkade sköta trädgården.För dom var båda så gamla och skrala.Men så plötsligt en kväll när skogen sov och allt med den.Hördes det ett gällt skrik som skar som en kniv genom tystnaden i skogen,den natten.Och skriket kom just från den lilla stugan som låg helt ensam och öde,inte så långt ifrån den här sjön som min pojkvän just nu satt och berättade om.Som han dessutom nu bodde vid.Jag tänkte i mitt stilla sinne"att han vågar bo vid en sådan sjö där det en gång hade skett ett mord".För skriket var ju ett rop på hjälp. Det förstod ju vem som helst.Någon blev ju mördad av någon denna kusliga natt.Denna natt för flera sekel sedan.Endel säger att det var den gamla kvinnan som blev nerslängd i vattenbrunnen intill stugan,av gubben sin.Men ingen vet så noga.För sägner är ju sägner.Men dom är ju ändå kusliga, tänkte jag,där jag satt och försökte njuta av min pizza som hade svalnat för länge sedan eftersom jag knappt fått i mig en munsbit,då han berättat om den kusliga sägen.

Nu stod vi båda i kvällsmörkret och skulle ta farväl av varandra för ett tag.Vi hade stått på grusbacken intill min bil en stund.Så nu frös jag om mina tår.Men inget värmde så bra som hans kram.Sedan for jag iväg med min bil.På den tiden var inte bilen vit.Då var den svart och av en större modell och säker.Tur var väl det när jag nu skulle vara tvungen att kuska fram så många mil hem.Och nu var jag på väg.Vägarna var nästan toma på trafik.Bara jag kom åkandes.Det kändes kusligt och olustigt av någon anledning.Dom enda som gjorde mig sällskap på vägen var stjärnorna.Dom som jag var rädd för.Men det fick väl gå,tänkte jag.När bränslemätaren visade på sista sträcket,blev jag orolig.Och kände att jag var tvungen att snart hitta en bensinmack.Jag åkte en stund till.Plötsligt såg jag en obemannad bensinmack.Vad bra tänkte jag.Och blinkade till höger.Och svängde in.Bensinmacken låg ensam och öde.Och vägen var tom på bilar.Inte en själ fanns i närheten.Bara skogen och stjärnorna tycktes bli mitt enda sällskap den här natten.Kvällen hade övergått till midnatt.Alla sov...utom jag och stjärnorna.Jag klev ur bilen.Snön knastrade om skorna när jag klev ur.Det var kallt.Runt omkring låg bara en ödslig snötäckt skog.Nej fy,tänkte jag i mitt stilla sinne.Jag måste tanka snabbt.Men det tog sin lilla tid att få tanken full.Medans jag stod där och väntade på full tank.Hörde jag plötsligt ett gällt skrik.Jag blev kusligt rädd.Tittade mig snabbt omkring,men såg inget annat än skogen.Skriket hördes igen.Denna gång hörde jag att det inte bara var ett skrik.Det var ett rop.Någon långt där inne i skogen skrek"hjäälp"!Ropet lät väldigt ynkligt.Usch tänkte jag.Nä fy,jag vågar inte stanna en minut till.Kanske jag ändå hade blivit galen av sägnen som jag fått höra av min pojkvän.Jag hoppade in i bilen och for vidare.Vid det här laget hade jag hunnit bli kissnödig.Men vem hade inte blivit det,när man blivit så uppskrämd av den brutna tystnaden i skogen,som jag,tänkte jag.Men nu skulle jag bara köra raka vägen hem.Och inte stanna en enda gång mer under den här resan.Bara hem till tryggheten och hamsterhonan som fått sina sju små ungar under tiden jag hade varit borta.Det var verkligen en spännande upplevelse,att se dom nyfödda ungarna i buren.Det var annat än den otäcka sägen och det kusliga ropet på hjälp i ödemarken,vid bensinmacken ,tänkte jag den kvällen då jag krupit ner under mitt sköna täcke och släckte lyset...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var maj och solen sken. Det var mig Seraphim Lindhey som han med stort H sprang efter,den dagen då jag skulle till Ica och handla. Eftersom det var en så varm och skön dag bestämde jag mig för att låta bilen stå och gick i stället. Jag Serap...

Det var en kväll kring Advent. Åter tusen ljus hade tänts. Snön låg vit på var tall, och gnistrade kall. Alla människor sov. Och alla barn väntade på sitt Jullov. Tomten satt någonstans, i ett litet kök och åt sin tomtegröt. Han hade många pak...

Tänk om världen kunde vara lika oskyldig och vit som lilla ulltussen min,tänkte jag i min ensamhet,där jag låg bredvid henne. Men livet är inte lätt alla gånger min vän,tänkte jag. Livet är en ständig strid av överlevnad och att leva. Att ta sig...

Rännstensungen Gustav ?Gurra? bagaren var en liten och satt man i sina bästa år runt femtio. Liten och småbutter var han. Och som alltid var noga med att var sak hade sin plats och rätt skulle vara rätt. Trots att Gurra bara var en enkel bagare ...

När morgonen vaknade och fick liv.Vaknade även jag och ulltussen.Mitt huvud var tungt.Kanske berodde det på att sömnen hade varit extra djup den här natten.Vi låg och pratade med varandra som alltid innan vi klev upp.Ulltussen brukade alltid berätta...