När morgonen vaknade och fick liv.Vaknade även jag och ulltussen.Mitt huvud var tungt.Kanske berodde det på att sömnen hade varit extra djup den här natten.Vi låg och pratade med varandra som alltid innan vi klev upp.Ulltussen brukade alltid berätta om sina drömmar för mig när hon vaknade.Det var alltid lika spännande att höra henne berätta om dom.Varje morgon hade hon upplevt ett nytt spännande äventyr när hon klev in i drömmarna.Där kunde ju precis vad som helst hända,sa hon.Jag instämde och gav ulltussen en puss på hennes blöta nos.Vare sig man ville det eller ej så var man ju med ändå.

Hon kunde ju ibland berätta att hon själv bara satt på ett berg och såg ut över en slätt och beskådade allt som hände.Men då på avstånd,vissa gånger. Hon sa till mig att det ibland kunde kännas tryggast så.Om det någon gång skulle hända att hon drömde en mardröm.

Som en gång,men då hade hon oturen att vara huvudpersonen i drömmen.Den gången drömde ulltussen att hon och jag och lillmatte var ute i skogen och vandrade.Solen sken härligt den dagen.Hon fick springa fritt som alltid i skogen,iallafall i drömmarna...plötsligt fick hon bara lust att följa vittringen av något bland snåren.Så ulltussen glömde just då bort sina två mattar.Matte och lillmatte där dom gick.Skogen kändes alltid spännande när man var en sådan liten ulltuss som ulltussen själv.Många faror kunde lura bakom snåren.Men inte tänkte väl hon på det just nu.
Hon skrattade till för sig själv där hon strosade fram i det fuktiga gräset bland snåren.Lycklig och förväntansfull var hon.För hon hade ju lyckligtvis fått vittringen på något som doftade m-a-t vad nu det kunde vara för någon god mat,som kunde stå på menyn ute i skogen en dag som denna.Ulltussen ville naturligtvis få svaret omgående.Men se du,det fick hon aldrig någonsin veta.För så långt hann hon aldrig.För när ulltussen slutligen kände doften ännu närmare nu,som låg så snällt och väntade på just henne, ute i skogen.Konstigt,tyckte hon ändå att det var.Att något som doftade så gott ville vänta så snällt på just henne en solig dag som denna...men som nu efter en lång vandring hade blivit kväll.Och solen hade försvunnit långt borta vid horisonten för länge sedan nu...fick hon plötsligt en obehaglig känsla.Tack vare hennes enormt utvecklade sjätte sinne.Som hon utvecklat efter så många år som hon nu hade levt här på jorden.Hon var dock bara 4 år.Men för ulltussen kändes dessa år väldigt många,kände hon nu att fyra korinterögon tittade med skarp onskefull blick mot henne,bland buskarna.Korinterögonen kom närmare och närmare henne.Men dom var duktiga på att smyga,dom där korinterna,tänkte ulltussen.För inte ett knäpp hördes av grenar eller kvistar när dom närmade sig mot henne.Men mot ulltussen skulle dom ju bara tydligen,det var ju klart som korvspad i en kastrull.Denna vackra dag som nu helt plötsligt vänt till en mardrömsnatt för henne.

Hon hade plötsligt börjat skaka kraftigt av rädsla.Men...hm..hur konstigt var väl inte det ändå,kan man ju tycka,tänkte ulltussen där hon stod och skakade som ett vitt löv i skogen.Om det nu finns vita löv.Men som sagt,i en dröm om natten finns allt ska ni veta.Ulltussen kom plötsligt att tänka på sin matte och lillmatte,som nog för längesedan, vid det här laget hade börjat leta efter deras lilla vita ulliga tuss.Ja,dom hade letat på alla vägar och stigar som någonsin kunde existera i denna djupa och snåriga skog.Men oturligt nog inte just där ulltussen befann sig.Och som nu befann sig i fara.För när hon kunde se klarare i mörkret av månens skarpa sken hade korinterna fått formen av två otäcka skabbiga vargar.Som just denna vecka varit ganska utsvultna.För av någon konstig anledning verkade skogens alla djur på semester.Eller var dom på grönbete i någon annan värld...

Korinterna var dock så pass kloka att dom visste att andra världar än just denna fantasivärld existerade.Eller så var det någon annan besökare än just ulltussen,som berättat det för korinterna en annan gång för längesedan när denne någon varit på besök i den här världen...
Men nu stod dom där,alla tre.Öga mot öga,tand för tand,ulltussen och dom två skabbiga varelserna.Mm...ni kan ju kanske gissa vad som hände sedan..
För just där slutade drömmen för ulltussen.Det kanske var lika bra det.