Rännstensungen

Gustav ?Gurra? bagaren var en liten och satt man i sina bästa år runt femtio. Liten och småbutter var han. Och som alltid var noga med att var sak hade sin plats och rätt skulle vara rätt. Trots att Gurra bara var en enkel bagare i en av Stockholms förorter under slutet på 40-talet, så hade han nu blivit en sådan man av livets hårda skola?

40-talet var på väg mot sitt slut, närmare bestämt var det 1949 och det var mitt i sommaren. Solen sken klart på den ljusblå himlen. Inte ett endaste moln syntes till så långt ögat nådde. Tänk om alla dagar kunde vara så ljuvliga, tänkte den satta mannen som just hade kommit till sitt bageri i Rotsunda. Eller nu för tiden säger man väl Rotebro om denna förort.
Gustav var först på bageriet denna morgon. Och höll just på att slänga ihop en rågdeg, då hans enda kollega kom in, nedstämd och ledsen till sinnet denna vackra sommarmorgon.

??Tjena mors Abbe?! Ropade Gurra högt och ljudligt till kollegan. ?? vad har hänt? Det ser ju ut som att du har sålt smöret och tappat pengarna? sa han med ett skämtsam tonfall på rösten och började skratta. Han hade ett skrålande skratt. För, visst kunde Gurra skämta ändå, trots sin buttra uppsyn.
Abbe slog sig ner på en liten träpall som stod vid ett fönster som vätte ut mot gårdsplanen. Det blev tyst en kort stund men sedan berättade Abbe att hans cykel måste ha blivit stulen någon gång under natten. För hur mycket han än hade letat nu på morgonen innan han skulle cykla iväg till sitt jobb, så kunde han inte hitta den någonstans.

-?men oj! Det lät ju inte alls så muntert? sa Gurra, samtidigt som han slängde ihop den sista limpan för jäsning. Sedan skulle han göra en tårta som var beställd till i morgon. Något barn som tydligen fyllde 10 år. Och så skulle det väl bli tårtkalas och ballonger, tänkte Gurra. Men sedan funderade han på vad det var för knöl som kunde vara så dum mot hans bästa kollega denna natt. Varför stjäla en annans cykel som den personen antagligen har knegat ihop en massa pengar till för att kunna få råd att köpa. Den som stal cykeln kunde väl åtminstone ha frågat först, tänkte Gurra där han nu stod helt villrådig. Men Gurra tog telefonen till slut och sa till Abbe att dom skulle ringa konstapel Gösta och anmäla händelsen. Så fick det bli och så blev det denna soliga och sorgliga sommardag.

Anmälan gjordes på cykeln. Men mer än så fanns inte att göra åt den saken den här dagen. Men dagen gick dock snabbt för dom båda bagarna. Dom hade mycket att baka och fler beställningar blev det under dagens lopp. Och dagarna gick. Kunder kom och kunder gick till deras lilla butik i Rotsunda. Och dom glömde nästan bort Abbes stulna cykel?

Men så plötsligt en dag en dryg vecka senare, dök det upp en rännstensgrabb med slitna kortbyxor och med trasiga hängslen och en brun solkig keps. Det var torsdag eftermiddag och den lilla butiken var helt tom på kunder denna eftermiddag. Klockan var tre och butiken skulle stänga om en timme.
Den lilla butiksklockan plingade en kort stund. Och in klev en grabb in. Man skulle kunna tippa på att han var runt 13 år eller något liknande. Men det syntes dock att han långt ifrån var torr bakom öronen, som man brukar säga. Lortig var han också. Vart kom han ifrån tänkte Gurra och kom på sig att han inte sagt ??hej? till grabben, utan bara stod och glodde på honom, samtidigt som han stod och funderade på denna yngling som troligtvis tillhörde en av stadens busiga rännstensungar som det fanns gott om på den här tiden. Dom gjorde ju inget annat än en massa dumma hyss. Tänkte Gurra.

-?Jaså minsann, här står du din lilla lortunge. Och vad kan du ha på hjärtat då om man får fråga? Det ser ju dock inte ut som du hade tänkt köpa bröd åt din mor direkt. Det ser ju snarare ut som att du skulle behöva ta ett ordentligt bad. För tvättat dig ser det inte ut som du har gjort sedan Julafton, eller har jag helt fel frågade Gurra. Pojken blev helt stum och rädd där han nu stod med knän som klapprade mot varandra som två kastanjetter.

-?jo...eller näe??svarade den stackars ynglingen på Gurras fråga. ??Näe..jag har inte badat på länge för vi har inget vatten hemma. För vattenledningen är trasig, sa pojken med en osäker blick och tittade ner i golvet. ?? Ja, det ante mig, suckade Gurra. Men vad har du här att göra? Ska du handla bröd eller??
-? näe, sa grabben igen. J-jag?jag skulle bara lämna tillbaka c-c-cykeln som jag stal förra veckan på Drabantstigen, sa grabben med blicken i golvet.
-?Ser man på ser man på, du var mig en ärlig pojk, trots att du må vara en lortig rännstensunge. Men varför stal du Abbes cykel??..

Men det svarade aldrig pojken på...

Nu hade Abbe dykt upp bakom disken i den lilla butiken. Och stannade upp vid dörröppningen till butiken och undrade naturligtvis vad som pågick. ??den här ynglingen säger att det var han som stal din cykel den där natten förra veckan?sa Gurra. Abbe såg förvånad ut på Gurra och sedan kollade han på pojken och sa ?? men DET var väl alla tiders, att du var så hygglig och modig att komma tillbaka med något du har stulit. Bara därför ska du få 20 öre i belöning av mig. Men jag hoppas att du aldrig stjäl något mer hädanefter. Rännstensungen nickade. Sedan sa Abbe ??kila nu i väg och köp dig lite karameller?. Pojken försvann snabbt ut ur butiken. Abbe tittade efter pojken som nu försvann runt ett gatuhörn. Utanför deras butik stod Abbes bruna gamla militärcykel, som en gång i tiden hade sett bättre dagar, lutad mot husväggen som pojken hade kommit tillbaka med.
Och efter den dagen fick Abbe ha sin cykel i fred...och Rännstensungen såg dom båda bagarna aldrig mer?