Tusen röda rosor på en sten.
Träden blåste vinden ven
En ensam fågel satt på en gren.
Borta är den du höll kär.
Men en gång fanns du här.
Du var en skämtsam själ.
Och ville alltid alla människor väl.
Jag minns dina roliga skämt,
som fick mig att skratta allt jämt.
Jag saknar dig varje dag.
För du gjorde mig alltid så himla glad.
Varför var du tvungen att lämna mig.
Jag hann ju aldrig säga hur mycket jag älskade dig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var maj och solen sken. Det var mig Seraphim Lindhey som han med stort H sprang efter,den dagen då jag skulle till Ica och handla. Eftersom det var en så varm och skön dag bestämde jag mig för att låta bilen stå och gick i stället. Jag Serap...

Det var en kväll kring Advent. Åter tusen ljus hade tänts. Snön låg vit på var tall, och gnistrade kall. Alla människor sov. Och alla barn väntade på sitt Jullov. Tomten satt någonstans, i ett litet kök och åt sin tomtegröt. Han hade många pak...

Tänk om världen kunde vara lika oskyldig och vit som lilla ulltussen min,tänkte jag i min ensamhet,där jag låg bredvid henne. Men livet är inte lätt alla gånger min vän,tänkte jag. Livet är en ständig strid av överlevnad och att leva. Att ta sig...

Rännstensungen Gustav ?Gurra? bagaren var en liten och satt man i sina bästa år runt femtio. Liten och småbutter var han. Och som alltid var noga med att var sak hade sin plats och rätt skulle vara rätt. Trots att Gurra bara var en enkel bagare ...

När morgonen vaknade och fick liv.Vaknade även jag och ulltussen.Mitt huvud var tungt.Kanske berodde det på att sömnen hade varit extra djup den här natten.Vi låg och pratade med varandra som alltid innan vi klev upp.Ulltussen brukade alltid berätta...